Ikväll är det releasefest för den blogghajpade boken Byt namn! på Spy Bar i Stockholm. Boken handlar om hur du lyckas som journalist i mediebranschen. Förutom att byta namn till något mer exotiskt är det bland annat ett krav att bo i Stockholm för att lyckas. Det hävdar i alla fall författarna Anders Rydell och Klas Ericsson som beskriver innehållet i boken som ”den hårda, råa och lite roliga sanningen om journalistbranschen”.
Ett annat karriärtips kan vara att nischa dig. Det är i alla fall mitt budskap efter att ha tagit del av kommentarerna till mitt tidigare inlägg om journalisters varumärken kontra publikationernas egna. Jag har sammanställt några av kommentarerna och väljer att lyfta upp dem i det här inlägget så att du inte missar dem.
Reflektioner kring inlägget Vem äger ditt varumärke som journalist?:
”Tidningar förstärker sina varumärken genom alliera sig med personer, profiler. Dessa ger tidningen personlighet. Profiler är menade att framställas som experter och experter stärker tidningens trovärdighet. Att liera sina varumärken med namn ser jag alltså som tidningens varumärkesbyggande. Det största problemet för oss skribenter är att många tror att man blir oändligt rik, får oinskränkt makt och blir invald i inflytelserika hemliga sällskap av att vara "DI:s" eller "Expressen Kulturs"…
/Olle Lidbom, Vassa Eggen
”In the old days var frilansare synonymt med arbetslös. Nu när journalistiken/innehållet snarare än anställningsformen avgör börjar det jämna ut sig. Du är inte lika beroende av dina uppdragsgivare som de är av dig. Att vara "fast anställd" betyder i första hand att du sitter fast…”
/Hyttfors
”Både publikationen och journalisten måste tänka på hur ett samarbete slår mot sina respektive varumärken. Ofta går det att hitta synergier. En intressant relaterad fråga är hur mycket och på vilka sätt journalister jobbar med sina personliga varumärken… Jag kommer spontant att tänka på konceptet "brand inside" eller "ingridient brand", tänk Gore Tex eller Intel. Varför inte "Bison inside"?!”
/Anders Kyhlstedt, Booli.se
”Klyschan om att personalen är företagets viktigaste resurs är väl egentligen inte begränsad till om personalen utgörs av fast anställda, projektanställda eller konsulter/frilansare? Det är ju alltid de involverade människornas samlade kompetens, oavsett anställningsform, som bygger varumärket i den värld vi jobbigt ofta gärna kallar kunskapssamhället? Och generaliserar man det ytterligare blir resonemanget så okontroversiellt som att människor behöver jobb, företag behöver arbetskraft. Vi har bara varandra…”
/Martin Persson
” Jag ogillar att ens behöva misstänka en journalist eller tidning för att ha andra syften än att lära mig något nytt. Aftonbladet som dissar iPhone för att det inte fungerar med vanliga nedladdningsbara ringsignaler och samtidigt någon centimeter längre upp säljer vanliga nedladdningsbara ringsignaler. Amerikanarna är ohyggligt noga med att redogöra för alla former av potentiella intressekonflikter. Svenskar är värdelösa.
/Claes Magnusson
”Vi skrev alltid tidningsnamnet i genetiv före skribentens namn för att signalera att han/hon regelbundet skrev för och på uppdrag av tidningen ifråga. För även om man la ut jobbet på frilansare, vilket skedde i allt större utsträckning, så ville man ju visa att man hade ett nätverk av allierade.”
/Kristofer Björkman, PR 2.0
”Säljer en tidning fler artiklar för att en journalists varumärke (namn), eller kanske teori, eller dokument, eller titel för den delen används så borde det gå att få in i avtalet parterna emellan. Om inte annat till nästa avtalsförhandling. Det är väl det mest konkreta resultatet av denna "varumärkessnyltning". I övrigt är det väl mest smickrande, som du skriver.”
/Martin Edenström
”Båda parter har oftast att vinna på samarbete. Men ibland blir det komiskt, som när Årets bild delas ut varje år. Då slåss tidningarna om frilansfotograferna och framställer dom som sina egna. Jag hörde också Mustafa Can berätta om när han fick stora journalistpriset 2002. Efter att länge ha jobbat som frilans åt DN, och inte åtnjutit större uppskattning på tidningen, beskrevs han plötsligt som DN:s Mustafa Can. Enligt egen utsago blev han rejält sur på DN, eftersom det bara handlade om att DN ville sola sig i glansen.”
/Tomas Wennström
”Själv hamnar jag ibland i situationer när jag ringer upp folk att jag inte riktigt vet om jag ska presentera mig som Internetworld, E-handelstrender eller Uppkopplat. Samma sak när jag ska begära pressackreditering. När man börjar röra sig fritt mellan olika medier och publiceringsformer får man också en del märkliga erbjudanden som när Market i princip ville att jag skulle arbeta gratis i ungefär en dag för att det var bra marknadsföring för mig.”
/Urban Lindstedt, Uppkopplat
”Som en observatör utanför mediesvängen – är det bara jag som tycker att "Veckans Affärers Fredrik Wass" mer är att introducera och ge en kvalitetsstämpel åt journalisten från tidningens håll (som läsaren naturligtvis har orubbligt förtroende för eftersom man köpt/prenumererar/surfar in på sidan) – än vice versa?”
/Martin
”I dag är det väldigt få skribenter vars varumärke är starkare än de tidningar de skriver för.
Det tar tid att bli en auktoritet inom sitt ämne och kräver oftast medveten exponering av ett stort medie. Kan våra egna medieplattformar ändra på den saken? Många är ju inne på att trovärdighet kommer bli mer personanknytet i det nya medielandskapet. Jag tror det betyder att nischade frilansare kommer att bli starkare än tidigare. Det är bra!”
/Lisa Bjerre