Våga vara rädd

Alltså, jag klarar inte folk som inte har nån form av skam i kroppen. Du vet, människor helt utan förmåga att känna sig pinsamma, tveksamma eller obekväma. Människor som stövlar fram i livet totalt övertygade om sin egen förträfflighet och egenvärde. De behöver inte vara otrevliga eller skrytsamma, men deras egen åsikt är alltid värd mer än alla andras. Oavsett om de gång på gång tvingas erkänna att de haft fel eller borde agerat annorlunda. Sådana "erkännande" kommer ofta i form av att människan tänker högt i stil med "Jag har tänkt över det där och jag kanske borde göra så här istället". Givetvis representerar "så här istället" det som någon annan i gruppen redan sagt, och sa redan från början.

Såna människor suger energi från mig och jag tvingas nu vara i närheten av en sådan hela dagarna. Min största rädsla är att jag är en sån själv, och det skrämmer mig väldigt mycket.

Jag vill våga vara rädd. Och jag klarar inte att umgås med människor som inte är det.

Du frågar mig vad kärlek är

men jag vet inget om det där

bara sånt som man kan mäta

kan jag förstå