Jag har haft en ganska tung höst psykiskt. Kanske nån slags rekyl från att ha pluggat heltid i två år och nu vara ”på andra sidan” med ett nytt yrke i paletten och samtidigt tillbaka på deltid hos min gamla arbetsgivare. Metamorfos. Känslan ”vad händer nu?” har funnits där med tvivel kring allt ifrån privatekonomin till att hitta ny mening i tillvaron. Situationen påverkas också av omvärlden med två brinnande krig, inflation och räntehöjningar som inte gör att man jublar av glädje varje morgon när man vaknar. Samtidigt privilegierad tacksamhet över sakernas tillstånd.
Dock blev jag påmind om mitt ”varför” när jag blev intervjuad via mail av podden Våra bästa liv kring mitt val att utbilda mig till ett nytt yrke mitt i livet.
Intervjun är publicerad på poddens egen sajt och fungerar ihop med tre andra personers intervjuer som underlag för poddmakarnas diskussion i avsnittet Konsten att byta spår. Jag publicerar även mina svar här nedan (med tillåtelse).
Det är verkligen en resa jag varit med om. Ibland är det lätt att glömma.
Varför bytte du spår i livet?
– Jag satt hemma framför en skärm i en garderob och jobbade under hela pandemin. Jobbet gick bra, men psyket var inte på toppen. Jag kände att livet måste vara mer än detta. Jag ville göra en förändring som innebar att jag kom ut mer på dagarna, både utomhus och att träffa fler människor. Är uppväxt med båt i skärgården och har alltid känt en dragning dit, så jag började utforska olika sätt att få vara där oftare. Jag valde att utbilda mig under två år på heltid till skärgårdskapten. Hela tiden kände jag att utbildningen var lika mycket en upplevelse i sig som själva slutmålet.
Blev det som du har tänkt dig?
– Ja, ganska mycket känner jag att det blev så. Det jag inte visste när jag tog tjänstledigt från gamla jobbet och började min utbildning var om jag skulle lämna min gamla bransch helt. Det var ett beslut jag inte kände att jag behövde ta i början heller. Nu har jag landat i att återvända på deltid till min gamla karriär och samtidigt kunna jobba på båt, främst under sommarhalvåret. Jag kände när jag pluggade att jag ändå saknade mitt gamla område och hade fortfarande kvar ett intresse där också.
Vad är dina lärdomar?
– Många har sagt till mig att jag är modig som gjort det jag gjort. Jag känner inte så alls. I Sverige har vi så generösa villkor för till exempel tjänstledighet och studielån att många människor kan kosta på sig att prova en utbildning eller en karriärförändring, utan att känna att man måste lämna sitt gamla liv för gott. En annan lärdom är att det har varit nyttigt för mig att träffa människor från helt andra delar av samhället. Mina kurskamrater har varit i åldrarna 20-60 år och med helt olika bakgrunder. Det har varit en resa i sig att lära känna nya människor och inse vilken liten bubbla man levt i tidigare.
Skulle du rekommendera andra att byta spår?
–Ja, verkligen! Och gärna flera gånger. Men också att tänka att det inte måste vara för evigt. Se det istället som att man gör en utflykt i en annan värld och att ens gamla liv kan finnas kvar och vänta på en om det inte blev som man tänkt sig. Det är lite som att byta bostadsort. Ångrar man sig så står ju den gamla staden kvar liksom, även om det såklart kan vara komplicerat om man har familj och barn. Men resan är målet för mig, och genom att inte sätta för höga krav på att jag verkligen måste göra en ny karriär, så blev det lättare att våga prova.